Om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi

Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika
dokumenttyper. Detta är Information till allmänheten. Det innebär att den
innehåller information om lagstiftning, reformer, nationella riktlinjer mm,
som är riktad till allmänhet, patienter och/eller klienter.
Den här informationen vänder sig till dig som har en sjukdom i hjärtatskranskärl och till dina anhöriga. För innehållet svarar Socialstyrelsen ochHjärt- och Lungsjukas Riksförbund. Vi hoppas att informationen ska bidratill att du som har kranskärlssjukdom aktivt kan delta i beslut som rör dinbehandling. Vi vill också att du och dina anhöriga själva ska kunna minskariskerna för att sjukdomen blir svårare.
Texten beskriver hur kranskärlssjukdom uppkommer, hur den kanförebyggas och hur olika kranskärlssjukdomar kan utredas och behandlas.
Lagstiftningen inom hälso- och sjukvården sammanfattas. Hjärt- ochLungsjukas Riksförbund presenteras i ett särskilt avsnitt. Ord som ärkursiverade förklaras på sid 27-30. Upplysningar om din egen sjukdom kan du få av den läkare som ansvararför din behandling. Använd gärna den här informationen som underlag föratt ställa frågor till din läkare. Det kan finnas många förhållanden som ärviktiga i just ditt fall och som inte beskrivs här.
Erland JohanssonHjärt- och Lungsjukas Riksförbund Det är viktigt att förebygga - även efter att du blivit sjuk . 5 Du behöver få information, stöd och behandling. 7 Du och dina anhöriga kan göra mycket själva . 10 Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp? . 11 Hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd. 15 Vilka är symtomen på hjärtinfarkt? . 15 Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt?. 16 Vilka är symtomen och hur undersöks du? . 20 Vilka är symtomen och hur undersöks du? . 23 Varför behövs prioriteringar i kranskärlssjukvården? . 25 Vanliga undersöknings- och behandlingsmetoder . 27 Vanliga läkemedel vid kranskärlssjukdom. 29 Hur arbetar Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund?. 37 Bilaga: Handlingsplan Hjärt-lungräddning. 42 Patientinformationen ingår i ett mer omfattande material omkranskärlssjukdom som kallas nationella riktlinjer. De nationella riktlinjernainnehåller också information avsedd för läkare och annan vårdpersonal samtför politiker som beslutar om hälso- och sjukvården.
De nationella riktlinjerna syftar till att stärka dina möjligheter som patientatt få en likvärdig vård byggd på aktuell kunskap, oavsett var du bor ilandet. Riktlinjerna ska ligga till grund för vårdprogram i ditt landsting elleri din kommun. Utifrån vårdprogrammen ska du och den som ger dig vårdkunna komma överens om realistiska mål för vården och vad som behövsför att uppnå dem.
Socialstyrelsen har huvudansvaret för de nationella riktlinjerna. Denationella riktlinjerna för kranskärlssjukvård har tagits fram av enarbetsgrupp med ledande experter inom området. Företrädare förorganisationer för vårdpersonal, landsting, kommuner samt patienter ochderas anhöriga har ingått i en referensgrupp som följt arbetet ochkommenterat innehållet.
Patientinformationen har skrivits av Pär Alexandersson vid Socialstyrelsensinformationsavdelning och Pelle Johansson vid Hjärt- och LungsjukasRiksförbund.
Det är viktigt att förebygga - även efter att dublivit sjuk Vad är kranskärlssjukdom?
Kranskärlen svarar för hjärtats blodförsörjning. Om insidan av kranskärlenblir trängre försämras blodflödet. Följden kan bli kärlkramp. En blodpropp,så kallad trombos, kan bildas om förträngningen brister. Kärlet kan då blitilltäppt och man får en hjärtinfarkt. Akut hjärtinfarkt kan leda till hjärtsviktoch störningar i hjärtats rytm.
Förträngningen i kranskärlen kallas ateroskleros. Ateroskleros kommer avett par grekiska ord som betyder ungefär "hård gröt". Den vanligastesvenska översättningen är åderförkalkning, och den används även här.
Förträngningen består bland annat av kolesterol.
Åderförkalkning kan ta åratal - sjukdom kan uppstå på sekunder Det kan ta många år innan ateroskleros har utvecklats så långt att den gersjukdomssymtom. Sjukdomar till följd av ateroskleros kan däremotuppkomma mycket hastigt. En blodpropp kan bildas inom sekunder ellerminuter om förträngningen i ett kranskärl brister.
Ungefär var tjugonde person som söker vård vid vårdcentral har symtomsom kan bero på kranskärlssjukdom.
Vid sjukhusens akutmottagningar söker varje år ungefär 150 000 personerhjälp för symtom på kranskärlssjukdom. Av dessa läggs ungefär 90 000personer varje år in på sjukhusens hjärtintensivavdelningar. Drygt 30 000 avdem som läggs in drabbas av hjärtinfarkt. Många andra har svår kärlkrampmed hotande hjärtinfarkt.
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Ungefär hälften av alladödsfall i hjärtinfarkt inträffar någon annanstans än på sjukhus.
Flera kända riskfaktorer
Det finns flera kända faktorer som ökar risken för åderförkalkning. Det ärdock inte säkert att alla dessa direkt leder till åderförkalkning.
Risken att man drabbas av kranskärlssjukdom ökar också • om man inte rör på sig tillräckligt mycket, • om man är överviktig, särskilt om man har bukfetma, • om man har brister i omsättningen av glukos (en sockerart som finns • om man har en aggressiv, tävlingsinriktad personlighet ("typ A- • om man känner sig stressad eller är utsatt för andra påfrestningar i • om man har ärvt anlag för tidiga symtom på åderförkalkning och • om menstruationerna upphör tidigt.
Risken är också högre för äldre personer och för män.
Forskning under senare år pekar på att infektion i kärlväggen skulle habetydelse för uppkomsten av åderförkalkning. Forskningen fortsätter, blandannat om vilken betydelse olika virus kan ha.
Kolesterolhalten har en nyckelroll En nyckelroll har kolesterolhalten i blodet. Utan en viss mängd kolesteroltycks andra riskfaktorer få mindre genomslag. Kolesterol är ett viktigt ämnesom bland annat behövs när kroppen bildar vissa hormoner. Men om manäter mycket mättat fett bildas det mer kolesterol än vad kroppen behöver.
Både arv och miljö har betydelse för att åderförkalkning uppkommer.
Arvsanlagen kan påverka kroppens förmåga att omsätta fett- ochsockerämnen som finns i blodet. Tendenser till högt blodtryck, högakolesterolvärden och fetma kan också vara ärftligt.
Att man kan ha ärvt anlag som ökar risken för åderförkalkning gör det intemindre viktigt att påverka de riskfaktorer som hänger samman med hur manlever.
Stora skillnader mellan olika länder - och inom Sverige Åderförkalkning är särskilt vanligt i industrialiserade länder där människoräter mycket mättat fett. I Japan är rökning och högt blodtryck vanligt. Menman äter inte mycket mättat fett och antalet hjärtinfarkter är därför litet. I Sverige äter vi mycket mättat fett. Rökning och högt blodtryck bidrar hososs till att antalet hjärtinfarkter är relativt stort.
Men det finns också skillnader mellan länder där människor har ungefärsamma nivå på blodfetterna. I Frankrike drabbas människor mer sällan avhjärtinfarkt än nordeuropéer. En förklaring tros vara att man äter mer fruktoch grönsaker i södra Europa. Betydelsen av att dricka vin har ocksådiskuterats.
I Sverige är kranskärlssjukdom vanligare i de norra delarna av landet.
Förutom skillnader i kostvanor kan klimat och ljusförhållanden habetydelse.
Du behöver få information, stöd och behandling
Även när man börjat få symtom på kranskärlssjukdom är det viktigt medförebyggande arbete. Det finns idag mycket goda och väl dokumenteradeerfarenheter av att detta är effektivt. Du som lider av kranskärlssjukdombehöver få bästa möjliga information, stöd och behandling för att förhindrasjukdomens utveckling och förebygga allvarliga tillbud, till exempelhjärtinfarkt. Detta kallas sekundärprevention.
Använd tiden mellan läkarbesöken på bästa sätt För att sekundärpreventionen ska bli framgångsrik räcker det inte med att duregelbundet lämnar prover och besöker din läkare. Tiden mellanläkarbesöken måste också användas på bästa sätt. Det är därför viktigt att duoch vårdpersonalen tillsammans lägger upp en plan utifrån dina möjligheter.
Dina anhöriga behöver också bli delaktiga Både du och dina anhöriga behöver få information om sjukdomen och olikariskfaktorer. Du behöver både få veta vad hälso- och sjukvården kan göraför att behandla sjukdomen - och vad du själv behöver göra för att minskariskerna för att sjukdomen utvecklas vidare. Dina anhöriga behöver också fåmöjlighet att förstå din situation och hur de kan hjälpa till.
Rekommendationer utifrån forskning och erfarenheter i vården Det finns några allmänna rekommendationer som gäller för dig som lider avkranskärlssjukdom. Dessa är: • Ditt totala kolesterolvärde bör vara mindre än 5 mmol/l och av detta bör ditt så kallade LDL-kolesterolvärde vara mindre än 3 mmol/l(LDL-kolesterol brukar kallas "det onda kolesterolet").
• Du bör inte väga mer än vad som är normalt i förhållande till längd, • Du bör ha normala blodtrycksvärden.
• Du bör ha så god omsättning av sockerarten glukos som möjligt.
Bakom rekommendationerna finns forskning och omfattande erfarenheterfrån hälso- och sjukvården. Uppföljningar av personer som haft hjärtinfarkttalar för att risken att dö i förtid eller bli sjuk på nytt minskar med upp tillhälften när de slutar röka. Sänkningar av kolesterolnivåer har visat sigkunna minska risken att dö i förtid med nästan en tredjedel och risken förfortsatt sjuklighet med ännu mer.
Läkemedel kan hjälpa till att förebygga Läkemedelsbehandling är ofta en viktig del av vården vidkranskärlssjukdom. Behandling med acetylsalicylsyra efter hjärtinfarktminskar risken att dö av infarkt med omkring 15 procent och risken attdrabbas av en ny hjärtinfarkt med minst 30 procent. En grupp läkemedelsom kallas statiner kan sänka kolesterolet och minska risken för hjärtinfarkt.
Andra läkemedel har också visat sig ha god effekt. Läs mer om dessa iavsnitten om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi.
Däremot kan östrogenbehandling inte rekommenderas vidkranskärlssjukdom. Inte heller behandling med E-vitamin eller fiskolja kanrekommenderas. Övervikt ökar risken för kranskärlssjukdom, menbehandling med bantningsmedel har inte kunnat påverkat sjukdomen i destudier som gjorts.
Hur arbetar hälso- och sjukvården?
Efter en hjärtinfarkt eller vid annan kranskärlssjukdom behandlasblodfettsrubbningar och störningar av blodsockeromsättningen till en börjanofta utan läkemedel. Detta kan till exempel gälla under de första tremånaderna. Under den tiden kan du få hjälp att sluta röka, få råd om kostenoch hjälp att börja träna och motionera.
Genom att behandlingen börjar utan läkemedel kan du se vilken betydelsedet har att direkt påverka riskfaktorerna. Det är dina behov som avgör närläkemedel bör börja användas. Ibland kan läkemedelsbehandling behövasredan från början. Det gäller till exempel i de relativt ovanliga fall då manärvt anlag för mycket höga kolesterolnivåer, så kallad familjärhyperokolesterolemi.
Råd och stöd att leva ett gott liv En mycket viktig del av hälso- och sjukvårdens arbete för dig som harkranskärlssjukdom är att ge råd och information så att du kan få ett gott liv,trots din sjukdom.
Råden kan gälla den fysiska förmågan. Många som har enkranskärlssjukdom blir osäkra på vad hjärtat orkar med. Kan man arbeta?Kan man motionera? Kan man resa bort? Hur påverkas sex- och samliv?Kranskärlssjukdom kan påverka den fysiska förmågan, men ofta är deträdsla som lägger hinder i vägen. Trots trötthet och bröstsmärta kan tillexempel de flesta som har haft en hjärtinfarkt uppnå minst sammaprestationsförmåga som före infarkten. Men det är viktigt att lära sig attlyssna till kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situation somdet innebär att ha en kranskärlssjukdom.
Det är också viktigt att du får veta varför du behandlas på ett visst sätt.
Varför får du ett visst läkemedel? Hur ofta behöver du ta det? Vilka effekterhar det och vilka biverkningar kan det ge? Behovet av stöd kan också gälla andra frågor. För många människorförändras livet på ett genomgripande sätt när de drabbas avkranskärlssjukdom. Livet är inte längre en självklarhet. Känslan av att intevara osårbar kan vara svår att hantera. Man kan bli handlingsförlamad ochkänna sig utsatt och otrygg.
Den vårdpersonal som känner till din sjukdom kan hjälpa dig att gå vidare.
Det är därför viktigt att du tar upp dina frågor och farhågor med din läkare,de sjuksköterskor du möter och kanske också med psykolog, sjukgymnastoch arbetsterapeut.
Det är också viktigt att du tar till dig den information du får. Det kan finnasmånga skäl till att du har svårt att göra det, särskilt under den första tidenefter att du fått veta att du har en kranskärlssjukdom. Fråga därför gärnamånga gånger, tills du känner att du förstår. Och ta upp de frågor som dykerupp efter hand.
Kranskärlssjuksköterskor informerar och ger stöd Vid de flesta svenska sjukhus har läkare hjälp av särskildakranskärlssjuksköterskor när det gäller förebyggande arbete.
Kranskärlssjuksköterskorna arbetar bland annat med information om vilkenkost som är lämplig och hur du kan sluta röka. De sysslar även med annanrådgivning, kontroll och uppföljning.
För att du som lider av kranskärlssjukdom ska få så bra stöd och hjälp sommöjligt är det viktigt att vårdpersonalen på sjukhuset samarbetar med den läkare och de sjuksköterskor som du möter på vårdcentralen. Godakontakter mellan hälso- och sjukvården och patientföreningen är också tillfördel för dig som har kranskärlssjukdom.
En god grund för en fungerande "vårdkedja" är ett lokalt vårdprogram förkranskärlssjukdom i varje landsting eller kommun. Läs mer omvårdprogrammen på sid 4.
Du och dina anhöriga kan göra mycket själva
Det finns mycket som du själv kan göra för att minska riskerna för attkranskärlssjukdomen utvecklas och blir allvarligare. I första hand handlardet om att sluta röka, att börja motionera regelbundet och att äta rätt slagsfett och mer fibrer, till exempel frukt och grönsaker. Det kan också varaviktigt att lära sig att hantera stressiga situationer och ilska.
För att lyckas med att själv påverka riskerna behöver du få information, stödoch uppmuntran från vårdpersonalen. Inte minst behöver du få veta hur detdu gör påverkar bland annat kolesterolvärdet och blodtrycket.
Det är också viktigt att dina anhöriga blir delaktiga i behandlingen och fårveta vad de kan göra för att hjälpa och stödja dig. Ett bra sätt är att de lär sighjärt-lungräddning för att snabbt kunna hjälpa dig om du drabbas avhjärtstopp eller andra akuta tillstånd.
Träning och samtal tillsammans med andra Ytterligare stöd och hjälp kan du få från andra som är i samma situation somdu eller som tidigare har varit det. Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund harett omfattande eftervårdsprogram som kan komplettera hälso- ochsjukvårdens hjälp och stöd. Läs mer om Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund.
Vad är kärlkramp?
Kärlkramp yttrar sig oftast som en tillfällig, hopkramande smärta i bröstet. Imedicinska sammanhang används beteckningen angina pectoris.
Beteckningen kommer av två latinska ord som betyder "sammanpressning"och "bröst".
Oftast beror kärlkramp på att hjärtats kranskärl är åderförkalkade och atthjärtat därför får för lite blod. Bröstsmärtan utlöses när hjärtmuskulaturenbehöver mer syre, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning.
Blodflödet räcker då inte för att föra in tillräckligt med syre och näring tillhjärtat.
Kärlkramp som har yttrat sig på samma sätt i minst två veckor utan teckentill försämring kallas stabil angina pectoris.
Hur vanligt är det med kärlkramp?
Kärlkramp är en vanlig sjukdom. Årligen drabbas ungefär 11 000 personermellan 45 och 70 års ålder i Sverige av kärlkramp. Ungefär 95 000 personeri landet lever med kärlkramp. Ungefär hälften av dem som drabbas har såsvåra symtom att det väsentligt begränsar deras dagliga liv.
Bland medelålders personer är kärlkramp ungefär dubbelt så vanligt blandmän som bland kvinnor. Med stigande ålder jämnas könsskillnaden ut.
Bland personer som är äldre än 75 år är det ungefär lika vanligt medkärlkramp bland män som bland kvinnor.
Hur ser prognosen ut vid kärlkramp?
Prognosen vid stabil kärlkramp är numera relativt god. Nya läkemedel ochnya möjligheter till kirurgiska ingrepp har bidragit till detta. Utsikterna kanvara sämre om man har nedsatt funktion hos vänster hjärtkammare eller omblodflödet är begränsat i flera av de största kranskärlen eller i vissa viktigadelar av kranskärlen. Kirurgiska ingrepp i kranskärlen kan dock oftaförbättra prognosen.
Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp?
När din läkare utreder om du har kärlkramp behöver han eller hon dina svarpå bland annat dessa frågor: Undersökningar för att utesluta andra diagnoser Flera olika undersökningsmetoder kan behövas för att utesluta att smärtanberor på andra sjukdomar och skador. EKG registreras i regel alltid vidutredning av kärlkramp. Även ekokardiografi används ganska ofta.
I regel behövs en funktionsutvärdering av hjärtats arbetsförmåga innanläkemedel börjar användas i behandlingen. Även laboratorieprover är oftaaktuella för att se om du har till exempel blodbrist eller diabetes.
Laboratorieprover kan även bidra till att kartlägga riskfaktorer förkranskärlssjukdom och ge underlag inför den fortsatta behandlingen.
Undersökningar för att bedöma behandlingen Ytterligare undersökningar kan behövas för att bedöma vilken behandlingsom är bäst. Avgörande är vad du som lider av kärlkramp behöver. Om duär äldre och bara har lindriga symtom kan behandlingen ofta påbörjas direktefter att diagnosen är ställd. Detsamma gäller om du har en form avkärlkramp som inte kan opereras.
Kranskärlsröntgen kan behövas ganska snabbt efter att diagnosen ställts. Detgäller om du fått kärlkramp tidigt efter en hjärtinfarkt eller om du tidigtdrabbats av kärlkramp efter ett ingrepp i kranskärlen.
Myokardskintigrafi används i regel bara efter remiss från en specialist närkärlkramp utreds.
Hur kan kärlkramp behandlas?
Behandlingen vid kärlkramp syftar i regel till att minska eller ta bortsymtomen på sjukdomen och att förebygga hjärtinfarkt.
Du som lider av kärlkramp behöver få ordentlig information om vadsjukdomen beror på och hur riskerna för att den utvecklas kan minskas.
Även dina anhöriga behöver få veta detta. Utan ändrad livsstil kan värdet avläkemedelsbehandling och kirurgiska ingrepp vara begränsat. Läs mer omdet förebyggande arbetet på sid 5.
Flera olika läkemedel används för att behandla personer med kärlkramp: • Alla som lider av kärlkramp behöver behandlas med acetylsalicylsyra, om det inte finns särskilda skäl emot det.
Behandlingen minskar risken för framtida hjärtinfarkt ochförebygger dödsfall. Den är livslång.
• Nitrater, bland annat nitroglycerin, behövs i regel alltid för att minska anfall av kärlkramp. Du som lider av kärlkramp kan självofta ta läkemedlet inför en väntad ansträngning.
• Läkemedel som minskar blodfetterna behövs inte sällan om kolesterolnivån är för hög. Behandlingen minskar påtagligt riskenför hjärtinfarkt och dödsfall. Den kan också minska behovet avkirurgiska ingrepp.
• Betablockerare behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som tydligt hänger samman med fysisk eller psykisk ansträngning. Behandlingmed betablockerare kan göra att man drabbas av färrekärlkrampsanfall.
• Kalciumantagonister behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som även förekommer när man vilar. Vissa kalciumantagonister har visat sigvara lika effektiva som betablockerare vid kronisk kärlkramp.
Ingrepp i hjärtats kranskärl övervägs i regel alltid när läkemedel mot kroniskkärlkramp inte givit tillräckligt bra resultat. Ingrepp kan också behövas närriskerna för hjärtinfarkt är särskilt stora.
Ingreppen görs i första hand för att minska symtomen på kärlkramp. Hurallvarliga symtomen ska vara innan ett ingrepp behövs är något som du ochdin läkare tillsammans behöver överväga. Även måttliga symtom kan varatillräckliga för att du som har kärlkramp ska känna dig hindrad i dittvardagsliv.
Två sorters kranskärlsingrepp kan bli aktuella: • Ballongvidgning leder till lyckade resultat hos 90-95 procent av dem som behandlas på detta sätt. Risken att på nytt drabbas avkranskärlssjukdom efter ingreppet är dock relativt stor. Risken föråterfall och komplikationer har dock minskat under senare år. Detfinns inga säkra belägg för att ballongvidgning kan skydda mothjärtinfarkt och för tidig död. Ballongvidgningar görs oftare blandyngre personer med kärlkramp.
• Kranskärlskirurgi - "by pass-operation" - har också blivit en allt säkrare metod. Risken för komplikationer ökar med åldern och vidkraftigt nedsatt funktion i vänstra hjärtkammaren. Diabetes ochnjursvikt ökar också risken. Risken att avlida i samband med enplanerad by pass-operation är så låg som 1 procent. By pass- operationer är vanligare bland personer med många förträngningar ihjärtats kranskärl.
Det är viktigt att du som står inför ett beslut om kranskärlsingreppinformeras ordentligt om de olika metodernas fördelar och nackdelar och attdu verkligen är delaktig i valet av metod. Ofta går det inte säkert att säga attden ena metoden är bättre än den andra. Behandlingen med ballongvidgningär lindrigare än behandlingen med kranskärlskirurgi. Riskerna för attkärlkrampen blir bestående är dock mindre vid kranskärlskirurgi.
Den oro som du och dina närmaste kan känna inför ett kirurgiskt ingreppska tas på allvar inom vården. Målsättningen bör vara att du som patient inteska behöva vänta mer än högst ett par månader för kranskärlsröntgen,ballongvidgning eller kranskärlskirurgi. Det går dock inte att uppnå överallti landet idag.
När den vanliga behandlingen inte hjälper Ibland hjälper inte de läkemedel som nämns här. Samtidigt går det kanskeinte att göra något kirurgiskt ingrepp, till exempel på grund av att ett ellerflera sådana ingepp gjorts. Detta kallas refraktär angina pectoris (refraktärbetyder att kroppen inte svarar på en viss behandling). Du kan då behövabehandlas med andra, alternativa metoder. Tala med din läkare om detta.
Vad är hjärtinfarkt?
Blodflödet i ett av hjärtats kranskärl kan hastigt försämras om enförträngning brister och kärlet täpps till av en blodpropp. En plötslig spasm -det vill säga en krampryckning - kan också påverka flödet. Om blodflödetplötsligt försämras blir det brist på syre i den del av hjärtmuskulaturen somkärlet förser med blod. Syrebristen kan leda till hjärtinfarkt.
Även andra akuta tillstånd kan uppkomma när hjärtat får för lite syre. Ettsådant tillstånd kallas instabil kärlkramp. Instabil kärlkramp skiljer sig frånstabil kärlkramp genom att den snabbt försämras eller kan utlösas lätt. (Läsmer om stabil kärlkramp på sid 11.) Det som sägs här om hjärtinfarkt gälleräven för instabil kärlkramp.
Vilka är symtomen på hjärtinfarkt?
Klassiska symtom på hjärtinfarkt är ihållande eller återkommande obehagoch tryck eller smärta i bröstet. Smärtan kan stråla ut mot vänstra armen,nacken, underkäken eller ryggen. Men det är inte alltid smärtan som är detdominerande symtomet. Istället kan ångest, andfåddhet, illamående,matthet, svaghet och svimning kännas starkare. Äldre personer, kvinnor ochpersoner med diabetes känner ofta sådana symtom.
Ungefär hälften av alla som drabbas av hjärtinfarkt har haft"varningssymtom" under månaden före infarkten, särskilt under dagarnanärmast före. Det kan ha varit kortare perioder av tryck eller smärta överbröstet, andfåddhet eller trötthet.
Vad gör man i det akuta skedet?
Ju tidigare behandlingen kan påbörjas vid akut hjärtinfarkt, desto bättre blirresultaten. Det är därför mycket viktigt att du som har en kranskärlssjukdomvet vilka symtom som är vanligast vid en hjärtinfarkt och vad du behövergöra om du känner dessa symtom. Dina anhöriga bör också få veta detta.
Det är också bra om de kan hjälpa dig med hjärt-lungräddning om dudrabbas av hjärtstopp eller andnöd.
Följande allmänna rekommendationer gäller: • Kontakta omedelbart larmcentralen (tel 112) vid alarmerande symtom som kraftig andfåddhet, ihållande oregelbunden hjärtrytm,långvarig matthet, medvetanderubbning eller svimning.
• Vid ihållande tryck över bröstet behöver du ofta snabbt få nitroglycerin och acetylsalicylsyra. Om besvären kvarstår efter 15 minuter behöver larmcentralen kontaktas så att du kan komma tillnärmaste sjukhus för hjärtintensivvård.
• Vänd dig till sjukhus med hjärtintensivvård om obehagen först går över men återkommer och då är tätare och utlöses lättare.
Mål för hälso- och sjukvårdens räddningsinsatser Socialstyrelsen, den medicinska expertisen och de som samordnarlandstingens arbete har satt upp mål för att du som har enkranskärlssjukdom ska få hjälp så snabbt som möjligt om du drabbas av enhjärtinfarkt: • Det bör inte dröja mer än 30-45 minuter innan de flesta som får symtom som kan bero på hjärtinfarkt kontaktar hälso- ochsjukvården.
• Efter att hälso- och sjukvården har kontaktats bör det i tätorter oftast inte dröja mer än 5-10 minuter innan någon som behärskar hjärt-lungräddning är hos den sjuke.
• Efter den första kontakten bör det i tätorter inte dröja mer än 10 minuter innan kompetent vårdpersonal med tillgång till bland annatdefibrillator och möjlighet att behandla symtom finns hos den sjuke.
I glesbygd bör det inte dröja mer än 30 minuter.
Tanken är att dessa mål ska skrivas in i vårdprogram i just ditt landstingeller din kommun. De som ansvarar för vården bör då också berätta vad debehöver göra för att uppnå målen och följa upp om de lyckas med detta.
Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt?
För att omedelbart kunna bedöma vad akut smärta eller akuta obehag ibröstet beror på behöver läkaren få veta hur du som har ont själv uppleversymtomen. Det är också viktigt att registrera ditt EKG, även om inte allamed misstänkt hjärtinfarkt har tydliga EKG-förändringar. Ofta behövs ävenbiokemiska analyser av blodprover.
Ekokardiografi kan vara mycket viktigt för att utesluta andra diagnoser.
Hur kan hjärtinfarkt behandlas?
Behandlingen vid hjärtinfarkt och instabil kärlkramp syftar till att lindrasmärta och ångest, minska skada och komplikationer samt förhindraåterinsjuknande.
Om du kommer till sjukhus med symtom på hjärtinfarkt tar den somansvarar för vården omedelbart ställning till vilken behandling du behöver.
Det kan gälla • behandling för att lösa upp eventuell blodpropp • behandling mot oregelbundenheter i hjärtrytmen.
Behandling för att lösa upp eventuell blodpropp kallas även trombolys.
Trombolysbehandling har visat sig öka överlevnaden väsentligt hospatienter med akut infarkt och en kort tid till behandlingsstart. Helst skabehandlingen sättas in under de första timmarna. Ingen säker effekt uppnåsvid behandling senare än tolv timmar efter smärtdebut. Tar det lång tid attkomma till sjukhuset bör trombolysbehandlingen startas på vårdcentral elleri ambulans, om det går att ställa diagnos och genomföra behandlingen på ettsäkert sätt.
Om du har haft en hjärtinfarkt kan det hända att du får kärlkramp och attblodflödet till hjärtmuskulaturen försämras. Det finns också risk för att dudrabbas av en ny hjärtinfarkt medan du ligger på sjukhus eller kort tid efteratt du åkt hem.
Ungefär var femte person som har drabbats av hjärtinfarkt får inflammationi hjärtsäcken (den säckformade hinna som omsluter hjärtat). Hjärtsvikt mednedsatt funktion hos vänstra hjärtkammaren och blodpropp på insidan avhjärtat är andra komplikationer som kan inträffa.
Undersökningar och ingrepp i kranskärlen Tidigare har kranskärlsröntgen, ballongvidgning och bypassoperation oftastutförts när kranskärlssjukomen pågått en tid och kärlkrampen är stabil. Nyforskning visar att dessa ingrepp bör göras tidigt under sjukdomsförloppet,redan under första veckan om sjukdomen är instabil. Då ökar möjligheternaatt överleva medan kärlkrampssymtomen och risken för hjärtinfarktminskar.
Särskilt gäller detta om du har instabil kärlkramp, med symtom somkvarstår trots läkemedelsbehandling eller där undersökningar visar teckenpå dålig blodströmning i kranskärlen.
Efter det akuta skedet är vården på sjukhuset inriktad på att ge dig godomvårdnad. Du behöver information och kanske också smärtlindring.
Komplikationer behöver förebyggas, övervakas och behandlas. Oftast finnsdet ingen anledning för dig att avstå från fysisk aktivitet under någon längretid, om blodtrycket är stabilt och du inte har ont.
På sjukhuset bedömer man vilka risker det finns för att du blir sjuk på nyttoch vilka symtom som kan förväntas när man kommer hem. Oftast görsekokardiografi och arbets-EKG för att bedöma riskerna.
Prognosen efter akut kranskärlssjukdom påverkas i första hand av • om det finns allvarliga förändringar i kranskärlen och • om hjärtrytmen lätt blir oregelbunden.
Prognosen kan ofta förbättras och de fortsatta symtomen lindras. Alla somhar haft hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp behöver acetylsalicylsyra. Deflesta behöver även få betablockerare under ett till två år efter det akutaskedet, om det inte finns särskilda skäl emot det.
Rehabilitering är en viktig del av behandlingen efter det akuta skedet. Syftetär att du som har drabbats av en hjärtinfarkt ska få hjälp och stöd för attkunna börja leva som vanligt igen. Hur detta bäst kan gå till behöver du ochvårdpersonalen diskutera innan du åker hem från sjukhuset.
En bra form för rehabiliteringen är att hälso- och sjukvården genomför ett"program" med information och utbildningar tillsammans med dig som harhaft en hjärtinfarkt och helst också någon eller några av dina anhöriga. Hurprogrammet bör se ut avgörs utifrån dina behov och förutsättningar. Fleraolika delar av vården behöver delta i rehabiliteringen. Samordningen skötsofta av en kranskärlssjuksköterska. I samband medrehabiliteringsprogrammet är det i regel bra om vården erbjuder dinaanhöriga utbildning i hjärt-lungräddning.
Organiserad sjukgymnastik är en viktig del av rehabiliteringen. Sjukhuseterbjuder ofta sjukgymnastik, men även Hjärt- och Lungsjukas Riksförbundhar träningsprogram som är särskilt utformade för dig som har enkranskärlssjukdom. Sjukgymnastiken gör att du orkar mer. Den kan ocksågöra dig säkrare på att du klarar av det du vill eller behöver göra. När dinaanhöriga ser att du förmår göra olika saker blir de ofta mindre oroliga.
I vanliga fall kan man börja arbeta 4-8 veckor efter en hjärtinfarkt och 8-12veckor efter kranskärlskirurgi, om man inte har hjärtsvikt eller hinder förblodflödet till hjärtat. Efter en ballongvidgning kan man i regel börja arbetanästan direkt, om man inte har en hjärtskada.
Vad är hjärtsvikt?
Hjärtsvikt uppkommer när hjärtats arbetssätt har förändrats genom sjukdomi hjärtmuskulaturen, till exempel efter en hjärtinfarkt. Vid hjärtsvikt ärhjärtats förmåga att pumpa blod nedsatt. Detta påverkar njurarna och gör attdet samlas vätska i kroppen. Tillståndet är kroniskt och leder till att manofta behöver vårdas på sjukhus.
Hjärtsvikt förekommer även utan att ge några symtom, så kallad latenthjärtsvikt. Med modern diagnostik går det att upptäcka latent hjärtsvikt.
Hur vanligt är hjärtsvikt?
Allt fler drabbas av hjärtsvikt. Omkring 150 000 personer i Sverige har idaghjärtsvikt på grund av högt blodtryck och kranskärlssjukdom. Minst likamånga har latent hjärtsvikt på grund av skador i hjärtmuskulaturen. Ungefärhälften av alla som har drabbats av en hjärtinfarkt visar tecken på hjärtsvikt idet akuta skedet, men alla dessa får inte hjärtsvikt.
I genomsnitt drabbas män av hjärtsvikt omkring tio år tidigare än kvinnor.
En orsak är att män ofta tidigare drabbas av hjärtinfarkt än kvinnor. Hosäldre och personer med diabetes orsakas hjärtsvikt ofta av "tysta"hjärtinfarkter, det vill säga hjärtinfarkter som inte ger några symtom ochsom upptäcks först i efterhand, till exempel genom EKG-förändringar.
Vilka är symtomen och hur undersöks du?
De vanligaste symtomen på hjärtsvikt är andfåddhet och trötthet.
Vätskeansamling i benen, så kallat ödem, är också vanligt. Andra vanligasymtom är hjärtklappning, hosta - inte minst på natten - och behov av attkasta vatten om natten. Aptiten kan också vara dålig och man kan må illaeller ha problem med avföringen. Om hjärtsvikten är svår kan levern varaöm och förstorad.
Symtomen på hjärtsvikt är sådana att de kan förväxlas med symtomen påandra sjukdomar. Andfåddhet kan till exempel bero på lungsjukdom ochvätskeansamling på njursjukdom. Därför behöver hjärtats funktionundersökas, oftast med ekokardiografi. Registrering av EKG, hjärt-lungröntgen, laboratorieprover och arbetsprov - oftast att cykla - kan ocksåvara viktiga för att din läkare säkert ska kunna säga att symtomen beror påhjärtsvikt.
Latent hjärtsvikt ger inga symtom och upptäcks bara genom atthjärtfunktionen undersöks med ekokardiografi.
Hur kan hjärtsvikt behandlas?
Behandlingen av hjärtsvikt syftar till att minska symtomen och sjuklighetenoch till att förbättra livskvaliteten och överlevnaden. Även denunderliggande kranskärlssjukdomen behöver behandlas, inte barahjärtsvikten. Det innebär bland annat att du behöver vara uppmärksam på deriskfaktorer och rekommendationer som nämns på sid 5.
Rådgivning och information till dig som har hjärtsvikt är en viktig del avbehandlingen. Detsamma gäller rådgivning och information till dinaanhöriga.
Särskilt viktigt är det att du och dina anhöriga får veta hur ni kan följa olikasymtom på hjärtsvikt. Ökad vikt, svullnader och svårigheter att andas kantyda på försämring. Det är också viktigt att känna till hur man själv kananpassa dosen av urindrivande läkemedel. Risken är annars att du hamnar ien "ond cirkel" med alltför höga doser och urindrivande medel och ständigtökande törst. Information om hur man kan leva med hjärtsvikt har också storbetydelse. Det gäller bland annat möjligheterna att arbeta och resa.
Du som har hjärtsvikt kan också göra mycket för att leva på ett sådant sättatt symtomen blir mindre och riskerna minskar. Du behöver bland annat • äta mindre salt, helst inte mer än 5 gram varje dag, • undvika att dricka mer än nödvändigt, • undvika alkohol, som kan utlösa allvarliga rubbningar av Om det inte finns särskilda skäl emot det så är det viktigt att du som harhjärtsvikt erbjuds att delta i program för fysisk träning och att du tar vara påden möjligheten. Fysisk träning kan öka arbetsförmågan och välbefinnandet.
Riskerna med fysisk träning vid hjärtsvikt är små.
Ett bra sätt för dig och dina anhöriga att själva delta i behandlingen är attanvända en så kallad hjärtbok. I hjärtboken kan du bland annat notera dinvikt, ditt ankelmått (för att se om det samlas vätska i benen) och om dudrabbas av andnöd. Din läkare eller kranskärlssjuksköterska bör kunnahjälpa dig att få en hjärtbok.
Behandlingen av hjärtsvikt omfattar i regel också olika läkemedel: • ACE-hämmare minskar symtomen och har även visat sig kunna minska behovet av sjukhusvård och dödligheten.
• Diuretika: Urindrivande läkemedel är viktigt om man får tecken på vätskeansamlingar. Dosen bör vara individuellt anpassad.
• Digitalis lindrar i första hand symtomen, men minskar också behovet av sjukhusvård. Om du har förmaksflimmer är digitalis braför att påverka hjärtverksamheten.
• Betablockerare är numera ett basläkemedel vid hjärtsvikt.
Under behandlingen tar din läkare i regel ställning till om blodflödet tillhjärtat behöver återställas med ballongvidgning eller kranskärlskirurgi. Omdu har hjärtsvikt och särskilt svår kranskärlssjukdom kan en operation lindradina symtom och förbättra din prognos.
Vad är arytmi?
Arytmi innebär att hjärtats naturliga rytm är störd. Ofarlig arytmi som intebehöver behandlas är mycket vanlig.
Vid kranskärlssjukdom, särskilt i samband med en akut hjärtinfarkt,påverkas hjärtrytmen ofta. Det är också vanligt med olikahjärtrytmrubbningar efter att en hjärtinfarkt har läkt. Under de senaste årenhar risken att avlida på grund av arytmi efter en hjärtinfarkt minskat, främsttack vare bättre behandlingsmöjligheter.
Om du drabbas av rytmstörningar i samband med en akut hjärtinfarktbehöver du ofta omedelbar behandling. Hjärt-lungräddning är i regel enviktig del av behandlingen vid allvarlig arytmi.
Vilka är symtomen och hur undersöks du?
Oftast känner man själv om hjärtrytmen är störd. Men även långvarigastörningar av hjärtrytmen kan leda till symtom som inte direkt gör att mantänker på arytmi. Om du har arytmi kan du tillfälligtvis förlora medvetandet,drabbas av yrsel, bli trött eller få andra symtom som liknar dem vidhjärtsvikt.
I första hand behövs olika former av EKG-undersökningar för att konstateraom hjärtrytmen är störd.
Hur kan arytmi behandlas?
Om du drabbas av allvarliga störningar av hjärtrytmen, till exempel om dusvimmar, är det viktigt att du snabbt kan få hjälp. Med mun-till-mun-andning och tryck på bröstkorgen kan cirkulationen och andningen hållas igång i väntan på mer avancerad lungräddning. Om dina anhöriga lär sighjärt-lungräddning kan de vara till stor nytta om det händer dig något.
Olika läkemedel används med framgång vid arytmi. Eftersom vissa av dessaär förknippade med risker för allvarliga biverkningar ansvarar hjärtläkarevid ordination av sådana medel för behandlingen.
Pacemaker kan användas för att ge hjärtat elektriska impulser som gör attrytmen blir jämn och hjärtat slår i lagom fart. Tillfälligpacemakerbehandling kan man i regel få på alla sjukhus där personer medsymtom på hjärtsjukdom vårdas. Planerade pacemakeroperationer kräversärskild kunskap och utrustning och görs på mer specialiserade sjukhus.
Andra former av elektrisk behandling av hjärtrymten kan också användas,bland annat defibrillator. Kirurgiska metoder används också, men ställerstora krav på läkarens skicklighet och förekommer bara på ett fåtal sjukhus.
Etiska principer
Att prioritera innebär att ge förtur åt något eller någon. Dagligen gör vi allaprioriteringar eftersom vi inte har tid, pengar eller andra resurser till allt vivill göra. Även inom hälso- och sjukvården behövs prioriteringar.
Riksdagen har beslutat att dessa tre etiska principer ska gälla vidprioriteringar i hälso- och sjukvården: • Människovärdesprincipen: Alla människor har samma värde.
• Behov-solidaritetsprincipen: Resurserna bör satsas på områden där behoven är störst och där möjligheterna att göra nytta är störst.
• Kostnadseffektivitetsprincipen: När man väljer mellan olika områden eller åtgärder i vården bör man sträva efter att kostnaderna står i rimligrelation till åtgärdens effekt.
Det är emot dessa principer att låta en människas behov stå tillbaka på grundav till exempel ålder eller ekonomiska förhållanden. Däremot kan det vägasin om ålder eller livsstil minskar nyttan av vården eller behandlingen.
Varför behövs prioriteringar i kranskärlssjukvården?
Ny forskning visar att kranskärlsröntgen, ballongvidgning ochbypassoperation bör göras tidigt under sjukdomsförloppet (se sid. 17). Dennya kunskapen kan inte omedelbart slå igenom överallt inom hälso- ochsjukvården. Idag råder det brist på utbildad personal, utrustning och lokaler.
De ekonomiska resurserna är också begränsade. Patienter med störst behovoch nytta av ingrepp måste därför prioriteras i första hand.
Många personer med så kallad stabil kärlkramp står idag på väntelista tillkranskärlsröntgen. Om allt fler patienter med kärlkramp behandlas tidigtunder sjukdomsförloppet kan det också leda till att de som redan väntar påbehandling trängs undan.
Det är också viktigt att hitta en god avvägning mellan förebyggande arbeteoch olika typer av behandling vid kranskärlssjukdom.
Socialstyrelsens förslag
Socialstyrelsens har bedömt olika typer av kranskärlsvård utifrån fyrafrågor: • Vilka konsekvenser har sjukdomen eller tillståndet för patienten • Hur påverkar vården hälsa och livskvalitet? • Vilka vetenskapliga belägg finns det för denna effekt? • Är kostnaderna för effekten rimlig? Socialstyrelsen bedömer att råd om rökstopp och rökavvänjningsprogramska ha mycket hög prioritet. Idag görs detta inte på ett systematiskt sätt ihela Sverige. Förebyggande arbete med läkemedel till patienter som fått enkranskärlssjukdom diagnostiserad bör också ha mycket hög prioritet.
Kolesterolsänkande läkemedel hos personer som i övrigt är friska bör hamycket låg prioritet.
Undersökningar och ingrepp i kranskärlen När det gäller kranskärlsröntgen, ballongvidgning och bypassoperationföreslår Socialstyrelsen att du som löper hög risk utan behandling börprioriteras framför dig som löper mindre risk. Kranskärlsingrepp som ärförenade med hög risk för dig som patient prioriteras lågt.
Vanliga undersöknings- och behandlingsmetoder Ballongvidgning: Ett sätt att vidga ett åderförkalkat blodkärl. Ett smalt rör(kateter) förs in i kärlet och vidgas i ena änden så att även blodkärlet tänjsut. Ballongvidgning kallas också ballongdilatation och förkortas iblandPTCA efter sin engelska beteckning.
Defibrillator: En apparat som på elektrisk väg förhindrar eller avbryterhjärtflimmer och återställer den normala hjärtrytmen. Defibrillatorer finnssåväl på sjukhus och vårdcentraler som i ambulanser. En apparat sominoperaras i kroppen - implanterbar defibrillator - sätts in i enstaka fall.
EKG: Förkortning för elektrokardiogram, en kurva som avbildarhjärtmuskulaturens arbete. EKG kan registreras i olika sammanhang - närman vilar, när man utför vissa arbetsuppgifter (oftast att cykla), under längretidsperioder etc.
Ekokardiografi: Ett sätt att registrera hjärtväggens och hjärtklaffarnas lägeoch rörelser med hjälp av ultraljud.
Funktionsutvärdering: Ett sätt att undersöka hur till exempel hjärtatfungerar istället för hur det ser ut. Ofta görs utvärderingen i ett laboratoriumdär man belastas på olika sätt, bland annat genom att cykla.
Hjärt-lungräddning: Beteckning på de åtgärder som behövs vidhjärtstillestånd för att andning och blodcirkulation på nytt ska komma igång.
Det är mycket viktigt att du får hjärt-lungräddning så fort som möjligt omdu drabbas av hjärtstopp och/eller andnöd.
Grundläggande hjärt-lungräddning kan utföras av bland annat dina anhörigaefter att de fått en kort utbildning. Det behövs inga hjälpmedel. Genommun-till-munandning får blodet syre och genom tryck på bröstkorgenpumpas blod ut i kroppen, bland annat till hjärtats och hjärnans blodkärl.
Genom Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund kan dina anhöriga få utbildningi hjärt-lungräddning.
Mer avancerad hjärt-lungräddning utförs av särskilt utbildadeambulanssjukvårdare, annan hälso- och sjukvårdspersonal och påsjukhusens intensivvårdsavdelningar. Det handlar bland annat omdefibrillering (se defibrillator ovan) och injektioner av vissa läkemedel.
Kranskärlskirurgi: Ett sätt att på kirurgisk väg leda blodflödet i till exempelhjärtats kranskärl förbi ett ställe där flödet är hindrat på grund avåderförkalkning. Kallas även bypassoperation.
Kranskärlsröntgen: En metod för att med kontraströntgen beskrivakranskärlens utseende och utbredning samt graden avkranskärlsförändringar på grund av åderförkalkning. Kallas ävenkoronarangiografi.
Myokardskintigrafi: Myokardiet är ett annat namn på hjärtmuskulaturen.
Skintigrafi är en metod att undersöka till exempel hjärtat genom att föra inett radioaktivt spårämne och sedan kartlägga hur det fördelas i kroppen.
Pacemaker: Ett sätt att med en hjärtstimulator få hjärtat att slå i önskad takt.
Hjärtstimulatorn sätts in under huden och sänder via trådar elektriskaimpulser till hjärtat.
Vanliga läkemedel vid kranskärlssjukdom Förklaringarna här gäller innehållet i olika läkemedel. Namn på särskildamediciner har inte tagits med. Om du vill veta mer om läkemedel somanvänds vid kranskärlssjukdom kan du fråga din läkare, annan vårdpersonaleller ditt apotek.
ACE-hämmare: Medel som sänker blodtrycket och stimulerar hjärtat genomatt hämma ACE, ett ämne som finns i blodet och som får blodkärlen att drasig samman. Behandling med ACE-hämmare kan ge yrsel, huvudvärk ochhosta. Ibland kan det vara säkrast att ACE-hämmare först ges på sjukhus,under noggrann observation. Det gäller bland annat om man har nedsattnjurfunktion, lågt blodtryck eller av andra skäl riskerar att få biverkningarav medicinen.
Acetylsalicylsyra: Vanligt medel som sedan länge har använts i högre doserför att lindra värk och sänka febern vid till exempel vanliga förkylningar. Ilägre doser kan acetylsalicylsyra förebygga blodpropp genom att göra detsvårare för blodet att klumpa ihop sig. Förkortas ibland ASA. Om duregelbundet äter acetylsalicylsyra har du något lättare att blöda.
Betablockerare: Medel som blockerar så kallade betareceptorer. Kan göraatt man blir kall om händer och fötter. Medicinen kan också ge biverkningarsom man inte alltid tänker på, till exempel att man blir trött i benen när mananstränger sig, att den sexuella förmågan minskar, att man blir deprimerad,får svårt att sova och kanske drömmer mardrömmar. Om du har astma skadu inte använda betablockerare.
Digitalis: Medel som länge har använts för att stärka hjärtat. Kan gebiverkningar som du behöver diskutera med din läkare, till exempel att dumår illa, tappar aptiten eller känner dig trött.
Diuretika: Urindrivande läkemedel som verkar i njurarna. Urindrivandemedel kan lätt leda till att man får för lite kalium och magnesium kvar ikroppen och kombineras ofta med mediciner som gör att mindre kalium ochmagnesium drivs ut tillsammans med urinen. Det är en fördel att använda deurindrivande läkemedel som leder till att du förlorar så lite kalium ochmagnesium som möjligt. Diuretika leder ofta till att man blir törstigare änvanligt och oftare måste gå på toaletten. För att du ska slippa gå upp mitt inatten kan det vara bra att ta medicinen på morgonen och tidigt påeftermiddagen. Vissa värktabletter kan minska effekten av diuretika.
Kalciumantagonister: Medel som vidgar blodkärlen. Detta minskar hjärtatsbehov av syre och kan minska antalet kärlkrampsattacker. Medicinen kanockså sänka blodtrycket, om det är för högt, och i vissa fall hjälpa motoregelbunden hjärtverksamhet. Yrsel och huvudvärk är vanligt under deförsta dagarna av behandlingen, men brukar gå över. Svullna anklar kanvara en annan bieffekt.
Nitrater: Salter som kan påverka till exempel kranskärlens förmåga attvidga sig. Ett exempel är nitroglycerin, som både är ett starkt sprängämneoch ett läkemedel som kan vidga blodkärl och sänka blodtrycket. Du kan tamedicinen vid akut smärta eller inför en situation då du vet att du kan få ettkärlkrampsanfall. Om du regelbundet tar nitrater kan du behöva vissa"mellanperioder" utan medicinen så att inte kroppen vänjer sig vid den. Deförsta dygnen av behandlingen kan du få huvudvärk, men det brukar gåöver.
Statiner: En grupp av läkemedel som sänker blodets kolesterolhalt.
Vad säger lagstiftningen?
I hälso- och sjukvårdslagen anges målet för all hälso- och sjukvård, bådeoffentlig och privat. Målet är en god hälsa och en vård på lika villkor föralla.
Kraven på en god vård innebär att den ska • vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i • bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet • främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och Ansvariga för den offentliga hälso- och sjukvården är landstingen och ivissa fall kommunerna.
Dina valmöjligheter
Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt utformas ochgenomföras i samråd med dig som patient. Ditt landsting eller i vissa fall dinkommun har skyldighet att erbjuda dig en god vård. Du kan få den vård ochbehandling som är motiverad med hänsyn till vetenskap och beprövaderfarenhet. Även om du anser att du behöver viss vård eller behandling ärdet läkaren eller i vissa fall annan hälso- och sjukvårdspersonal som avgörom du kan få det.
Finns det flera sätt att behandla din sjukdom eller skada, som stämmer medvetenskap och beprövad erfarenhet, så ska du få möjlighet att välja detalternativ som du föredrar. Har du en skada eller sjukdom som ärlivshotande eller särskilt allvarlig ska du få möjlighet till en ny medicinskbedömning, men detta gäller bara om det inte är entydigt vad vetenskap ochbeprövad erfarenhet säger och om det medicinska ställningstagandet kaninnebära särskilda risker för dig eller ha stor betydelse för dig i framtiden.
Beslut om hälso- och sjukvård kan inte överklagas, men om du anser attläkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal inte bedömt dig på rätt sättså kan du vända dig till patientnämnden/förtroendenämnden, Socialstyrelseneller till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Du bör också ha möjlighetatt få komma till en annan läkare om du tycker att den läkare som du väntdig till först inte bedömt dig riktigt.
Dina möjligheter att påverka valet av vårdcentral, sjukhus eller läkare berorfrämst på bestämmelser och avtal inom ditt landsting eller din kommun.
Inom primärvården ska du dock kunna få välja en läkare som du har fastkontakt med.
Samarbete
Goda behandlingsresultat bygger på samarbete mellan dig som patient ochhälso- och sjukvårdspersonalen.
Hälso- och sjukvården är frivillig och behandling får bara ges med dittsamtycke. (Andra regler gäller vård som meddelas med stöd av lagen ompsykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård samt vid åtgärderenligt smittskyddslagen.) Du kan avstå från eller avbryta en behandling ochdu avgör själv om du ska ta den medicin som läkaren ordinerat. Om duväljer att avstå från eller avbryta en behandling mot din läkares inrådan såhar läkaren inte något ansvar för följderna av detta.
Begripliga besked
Som patient ska du få begripliga besked om ditt hälsotillstånd och om deundersökningar och behandlingar som finns. Ytterst är det den som haransvaret för din vård som ska se till att du får tillräcklig information.
Ibland kan det vara bra om du själv tar initiativ och ber om upplysningar.
Du bör informera läkaren om allt som du vet om din sjukdom, annars fårinte läkaren ett fullständigt underlag för sina åtgärder och du riskerar att fåfel vård och behandling. Den som inte behärskar svenska eller som ärallvarligt hörsel- eller talskadad bör vid behov få språk- eller teckentolk.
Utbildning och forskning
För att läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal ska få en godutbildning behöver de vara med vid till exempel olika undersökningar. Villdu slippa detta så kan du säga ifrån. Som patient kan du också bli tillfrågadom du vill delta i en vetenskaplig undersökning, till exempel utprovning avett nytt läkemedel. Du måste alltid bli informerad innan en undersökningeller behandling av vetenskapliga skäl inleds och du har alltid rätt att säganej.
Rehabilitering och hjälpmedel
Sjukvårdshuvudmännen ska, enligt hälso- och sjukvårdslagen (§§ 3a,3b och18b), erbjuda dem som bor i landstinget eller kommunen rehabilitering ochhjälpmedel för funktionshindrade. Rehabilitering och tillhandahållande avhjälpmedel ska planeras i samverkan med den enskilde.
Medicinteknik
Socialstyrelsen har tillsyn över medicintekniska produkter ochhandikapphjälpmedel. En särskild lag reglerar kraven på medicintekniskaprodukter. Den 1 september 2001 övertas ansvaret av Läkemedelsverket.
Sekretess och tystnadsplikt
Alla anställda inom hälso- och sjukvården (såväl den offentliga som privata)är skyldiga att iaktta tystnadsplikt. Inga uppgifter som rör dina personligaförhållanden, till exempel din sjukdom eller behandling, får i princip lämnasut till någon annan utan att du har lämnat ditt medgivande. Det gäller iallmänhet även om någon annan myndighet vill ha uppgifter om dig. Det ärbra om du meddelar personalen att du till exempel tillåter att uppgifter omhur du mår lämnas ut till dina närstående.
Din journal
I din journal antecknas fortlöpande den vård och behandling du får.
Journalen tillhör vården, men du har nästan alltid rätt att själv läsa dinjournal. Du kan också begära att få kopia av de handlingar du vill mot enmindre avgift. Exempel på vad som ska stå i din journal är vilkeninformation du fått och vilka läkemedel du ska ta.
Uppgifterna i din journal skyddas av sekretess. Det finns dock bestämmelsersom säger att personalen måste lämna ut uppgifter i vissa situationer. Om enläkare, av starka skäl, anser att det skulle vara till skada för en patientsbehandling kan han neka en patient att läsa hela eller delar av journalen.
Även i några andra fall kan journaluppgifter vara sekretessbelagda förpatienten.
Om du inte är nöjd
Om du är missnöjd med behandlingen bör du i första hand ta upp det medden vårdpersonal som du har kontakt med. Du kan också vända dig till denansvariga läkaren eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ikommunen. Ofta beror missnöje på missförstånd som kan klaras ut direktmed den berörda personalen. Om du ändå inte blir nöjd så kan du vända digtill någon representant för sjukhusets, vårdcentralens eller sjukhemmetsledning.
Om du är osäker på vart du bör vända dig eller vilka regler som gäller såkan du kontakta landstingets eller kommunens patientnämnd.
Patientnämnden ska hjälpa dig att få den information du behöver för attkunna ta till vara dina intressen. Du ska också få hjälp att vända dig till rättmyndighet.
Patientnämnden är till för att utifrån synpunkter och klagomål stödja ochhjälpa dig som patient och bidra att kvaliteten i vården utvecklas.
Patientnämnden motsvarar det som tidigare kallades förtroendenämnd. Iditt landsting eller din kommun kan patientnämnden fortfarande kallasförtroendenämnd. Adress och telefonnummer till patientnämnden kan du få av vårdpersonaleneller av landstingets eller kommunens informationsavdelning. Ofta hittar duockså uppgifterna på telefonkatalogens blå sidor eller i landstingskatalogen.
I vissa landsting finns patientombudsmän anställda. Deras uppgift är atthjälpa dig att klara ut eventuella klagomål med de ansvariga inom vården.
De kan också hänvisa dig vidare om vill gå vidare med ditt klagomål.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Om du anser att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har gjortsig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning som du vill fårättsligt prövad kan du anmäla honom eller henne till Hälso- ochsjukvårdens ansvarsnämnd, förkortat HSAN. Mer om de regler som gällerför anmälan kan du få veta genom HSAN eller genom patientnämnden/förtroendenämnden i ditt landsting eller din kommun.
Adress: Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Box 3539,103 69 Stockholm. Tel 08-786 99 00.
Enligt patientskadelagen ska alla som bedriver hälso- och sjukvård ha enförsäkring som kan ge ersättning till patienter som utsatts för skador ivården. Om du vill veta mer om regler och villkor för ersättning vid skador ilandstingens hälso- och sjukvård kan du ta kontakt med vårdpersonalen ellerlandstingets patientnämnd/förtroendenämnd. Du kan också vända dig direkttill landstingens försäkringsbolag.
Adress: Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, Grev Turegatan 9A,Box 49, 114 46 Stockholm. Tel 08–611 18 07. Det finns också utförlig information på försäkringsbolagets hemsida på Internet (www.lof-forsakring.com).
Även inom den privata vården kan du ta kontakt med vårdpersonalen om duvill veta mer om patientskadefrågor. Patientskadelagen gäller också förprivata vårdgivare. Dessa kan ha sin patientförsäkring tecknad i vilketförsäkringsbolag som helst.
Om en skada uppstått i samband med vård/behandling hos en privatvårdgivare som saknar försäkring kan du vända dig tillPatientförsäkringsföreningen (PFF).
Adress: Patientförsäkringsföreningen/Patientskadenämnden, 115 87Stockholm. Tel till PFF 08-783 70 00 och till PSN 08-783 71 44. Se ocksåföreningens/nämndens hemsida på Internet (www.pff.se).
Om du tror att du skadats av läkemedel som sålts och lämnats ut i Sverigekan du anmäla skadan till läkemedelsförsäkringen. Läkemedelsförsäkringengäller oavsett om läkemedlet förskrivits i offentlig eller privat vård.
Adress: Försäkringsbolaget Zurich, Läkemedelsförsäkringen, Box 5069,102 42 Stockholm. Tel 08-579 330 00.
Socialstyrelsens regionala enheter Socialstyrelsen har tillsyn över hälso- och sjukvården och bevakar attkvaliteten och säkerheten är hög samt att den enskildes rätt tas till vara.
Vänd dig till Socialstyrelsen om du vill ha mer information om din rätt sompatient, med medicinska eller rättsliga klagomål på vården.
Enligt tillsynslagen ska alla allvarliga skador och risker för att skador kanuppkomma anmälas till Socialstyrelsen (detta kallas ibland för "LexMaria"). Skyldigheten att anmäla ligger på den som ansvarar för vården.
Ärendena utreds och erfarenheterna återförs för att förebygga fortsattamisstag och höja säkerheten.
Socialstyrelsen, Vasagatan 45, 411 37 Göteborg. Tel 031-62 78 00 (förVästra Götalands län samt kommunerna Falkenberg, Kungsbacka ochVarberg) Socialstyrelsen, Box 2163, 550 02 Jönköping. Tel 036-30 94 00 (förÖstergötlands, Jönköpings och Kalmar län) Socialstyrelsen, Box 4106, 203 12 Malmö. Tel 040-10 79 00 (för Skåne,Kronobergs och Blekinge län samt kommunerna Halmstad, Hylte ochLaholm) Socialstyrelsen, Regionala tillsynsenheten, 106 30 Stockholm. Tel 08-555530 00 (för Stockholms och Gotlands län) Socialstyrelsen, Box 34, 901 02 Umeå. Tel 090-71 43 20 (förVästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) Socialstyrelsen, Box 423, 701 48 Örebro. Tel 019-602 88 70 (för Uppsala,Gävleborgs, Västmanlands, Dalarnas, Värmlands, Örebro ochSödermanlands län).
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund är ett av landets störstahandikappförbund med 184 föreningar och cirka 44 000 registrerademedlemmar (2000). Förbundet bildades 1939 och har som yttersta syfte attta till vara de hjärt- och lungsjukas intressen.
Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter, statsstöd, projektbidragfrån myndigheter och organisationer, sponsorstöd samt gåvor ochtestamenten från enskilda personer.
Förbundskansliet finns i Stockholm. Kontakta gärna din närmastelokalförening. Telefon och adress dit hittar du i telefonkatalogen eller på vårhemsida.
Hjärt- och Lungsjukas RiksförbundBox 9090102 72 StockholmTel 08-556 062 00 Hemsidan: www.hjart-lung.seE-post: info@hjart-lung.se Delaktighet och jämlikhet
Funktionsnedsättning och handikapp Du som drabbats av en hjärtsjukdom har fått en "funktionsnedsättning" i ochmed att det har uppstått en skada på hjärtat. Skadan är i de flesta fall avbestående natur. Begreppet "handikapp" avser förlust eller begränsning avmöjligheterna att delta i samhällslivet på samma villkor som andra.
Förbundets bas bygger på en humanistisk människosyn, där varje människaär lika mycket värd, oavsett hälsotillstånd, ålder eller kön. Förbundet sersamhället som den gemensamma basen för allt mänskligt liv och arbetar föratt samhället byggs utifrån en strävan att solidariskt utveckla ett rättvistsamhälle.
Människan är en social varelse som växer, påverkar och utvecklastillsammans med andra. Alla har samma mänskliga rättigheter och sammarätt att få dem respekterade oavsett funktionsförmåga och "nyttighet".
Hjärtsjukas behov ska beaktas vid samhällsplanering och gemensammaresurser skapas och användas så att hjärtsjuka får samma möjlighet somandra att delta i samhällslivet.
Handikappfrågorna berör många samhällsområden och de flestasamhällsfrågor har en handikappaspekt. Handikappolitiken angårföljaktligen alla människor och ska medverka till att klyftorna mellanfunktionshindrade och andra utjämnas. Målet är att alla medborgare får fulldelaktighet i samhället.
Folkbildningen är och har varit central inom förbundet. Enkunskapsutveckling måste bygga på människors egna erfarenheter därfrågandet, nyfikenheten, ifrågasättandet, prövandet och handlandet ärviktiga steg. Lärandet är en livslång process.
Hur arbetar Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund?
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund sprider kunskap om förebyggandeåtgärder så att hjärtsjukdomar inte uppkommer och så att skador på hjärtaorsakar så liten funktionsnedsättning som möjligt.
Förbundet skapar också opinion för att en effektiv medicinsk vård ochbehandling ska finnas tillgänglig för människor med hjärtsjukdom. Iuppgiften ingår att tillsammans med specialister från olikakompetensområden arbeta fram vårdprogram för att på ett tidigt stadiumupptäcka, bedöma och behandla hjärtsjukdomar. Detta förutsätter tillgångtill aktuella behandlingsmetoder och effektiv utrustning liksom att hjärtsjukafår regelbunden och nödvändig behandling samt erforderliga läkemedel.
Förbundet verkar för att hjärtsjuka får en effektiv rehabilitering enligt hälso-och sjukvårdslagen så att de kan uppnå och bibehålla självständighet ochfunktionsförmåga. Genom en effektiv rehabilitering kan du som är hjärtsjukåterfå och behålla bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala förmåga så attdu fortfarande kan leva ett innehållsrikt liv.
Sjukvårdshuvudmännens rehabiliteringsprogram ska utgå från individensbehov. Det inbegriper olika aktiviteter som funktionsträning,självförtroendeträning och rådgivning.
Förbundet verkar för att hjärt- och lungsjuka har tillgång till ändamålsenligahjälpmedel och enligt socialtjänstlagen får det stöd och den service sombidrar till ett oberoende i det dagliga livet.
Förbundet arbetar tillsammans med andra handikapporganisationer för attstaten ska beakta handikappfrågorna i budgetarbetet. Förbundet verkarockså för att de lokala föreningarna ska få ekonomiska medel att utvecklaeffektiva metoder för att stödja projekt och andra åtgärder av betydelse förhjärtsjuka.
Forskning och internationellt arbete Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund delar årligen ut forskningsbidrag frånsin forskningsfond. Förbundet arbetar aktivt för att stödja hjärt- ochlungsjuka utanför landets gränser, i första hand inom Norden och iBaltikum.
Hjärt & Lungskolan
En modell för långsiktig rehabilitering Forskare är idag överens om att kranskärlssjukdom till stor del är relaterattill livsstilen. Du som har genomgått en bypassoperation, enballongvidgning eller har fått en hjärtinfarkt behöver se över hur du leverför att behandlingsresultatet ska bli bra. Det gäller rökning, kost, fysiskaktivitet och stress.
Erfarenheten visar att det ofta är svårt att på egen hand förändra sittbeteende på ett bestående sätt. Hjärt- och Lungsjukas Förbund har därförbyggt upp gruppaktiviteter i sina lokalföreningar. Där kan du som patientoch dina anhöriga fortsätta efter att du avslutat rehabiliteringsprogrammetpå sjukhuset. Detta kallas Hjärt & Lungskolan och finns på många håll ilandet.
Gruppledarna har oftast egen erfarenhet av hjärt- eller lungsjukdom. De hargenomgått en ledarutbildning i förbundets regi.
Hjärt & Lungskolans sju olika aktiviteter Det är väl dokumenterat inom forskningen att regelbunden motion, som äranpassad efter vad du själv orkar, har stor betydelse för hälsan. Fysiskaktivitet inverkar gynnsamt på bland annat högt blodtryck och höga blodfetter. Det är en stor fördel för dig som hjärtsjuk att motionera i grupptillsammans med personer som är i samma situation.
Motionsprogrammen är utformade av erfarna sjuksköterskor ochsjukgymnaster som arbetat med rehabilitering vid hjärtsjukdom inom hälso-och sjukvården.
Att drabbas av en livshotande sjukdom kan vara psykiskt påfrestande bådeför dig som har drabbats och för dina anhöriga. Frågorna kommer ofta närdet har gått en tid och sjukhusets rehabiliteringsprogram är avslutat. Det kanvara frågor av psykosocial karaktär eller om riskfaktorer och mediciner. Detkan också handla om att du behöver prata med andra som har varit med omnågot liknande.
Samtalsgrupperna arbetar i studiecirkelform och träffas sammanlagt 30timmar, fördelade på tio gånger. De frågor som gruppen inte kan lösa påegen hand besvaras av någon medicinskt sakkunnig som bjuds in.
Många som drabbas av hjärtsjukdom behöver ändra sina kostvanor. Ikostcirklarna ingår både teori och praktik. I kostcirklarna samverkarförbundet med dietister.
Förbundet har sedan 1986 utbildat egna instruktörer i hjärt-lungräddningenligt den modell som Svenska Cardiologföreningen (hjärtspecialisternasförening) arbetat fram.
Att utbilda sig till livräddare tar tre timmar. Utbildningen innehåller enteoretisk del och praktisk tillämpning på en docka. Många anhörigagenomgår varje år en livräddarkurs för att hålla kunskaperna aktuella.
Många hjärtsjuka har försökt att sluta röka på egen hand, men misslyckats.
Att göra det i grupp är ofta ett effektivt sätt att åstadkomma ett beståenderökstopp. Rökavvänjningsgruppen träffas under 30 timmar, fördelade på tiosammankomster.
I samverkan med forskare på området har förbundet tagit fram ett egetstudiematerial som heter "Studiecirkel om stress". I stresscirkeln får du läradig mer om sambandet mellan stress och hjärtsjukdom samt hur stress yttrarsig. Det ingår också övningar i att träna in ett nytt beteende.
För att kunna ge medlemmar och andra information om hjärt- ochlungsjukdom och dess konsekvenser arrangerar lokalföreningarnaföreläsningar i olika ämnen. Bland annat bjuds läkare, sjukgymnaster,apotekare, psykologer, kuratorer, dietister med flera specialister in somföreläsare.
Ditt landsting, din kommun, ditt sjukhus eller din vårdcentral kan ha mermaterial om kranskärlssjukdom och om hur vården arbetar där du bor. Frågagärna vårdpersonalen om detta.
Mer om de läkemedel som används vid kranskärlssjukdom kan du få veta påditt apotek. På apoteket kan det också finnas broschyrer som berättar merom olika hjärtsjukdomar.
På ditt bibliotek bör du kunna få hjälp att hitta böcker och artiklar omkranskärlssjukdom. Där bör du också kunna hitta de lagar och andra reglersom gäller inom hälso- och sjukvården. Mer information om arbetet mednationella riktlinjer hittar du på Socialstyrelsens hemsida på Internet(www.sos.se). Aktuell lagstiftning finns på Rixlex på Riksdagens hemsida(www.riksdagen.se).
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har också informationsmaterial omkranskärlssjukdom. Adresser och information finns även på förbundetshemsida (www.hjart-lung.se).
Handlingsplan Hjärt-lungräddning

Source: http://www.hjart-lung-umea.se/karlkramp_hjartinfarkt_hjartsvikt.pdf