New shop cialis australia online tablets-au.com with a lot of generic and brand medications with mean price and fast delivery.

Tradgardenjorden.pdf

Den gyllene regeln som den formuleras i Bibeln är ”Allt vad ni vill att män-niskorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt. :). Den återfinns på olika sätt i de flesta religioner och livsåskådningar. t.ex. i hinduismen: ”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata :) Kan vår, de rika ländernas, livsstil tillämpas av sju, eller rentav tolv, miljar-der människor och framtida generationer, utan att skada ekosystemen eller vår egen mänsklighet på ett oåterkalleligt sätt? Det är en av utgångspunkterna för den här boken. Man skulle kunna kalla den för en global gyllene regel. Är svaret på frågan nej kan vi inte anse att vår livsstil är uthållig och då borde vi ta konsekvenserna av detta.
Människan är en storartad kolonisatör. Hon har spridit sig och nästan överallt lyckades hon hitta en ekologisk nisch. I många av dessa nischer var hennes plats väl definierad och hennes antal reglerades av begränsningar i den naturliga miljön, och hon saknade ofta möjligheter att på ett radikalt sett förändra denna. Därför var traditionella samhällen vilka levde på samlande, jakt och fiske relativt stabila. I och med jordbruket inleddes en ny fas. Männi-skan ändrade ekosystemen i mycket större utsträckning än tidigare, det ledde också till förändringar i samhällsorganisationen med uppkomst av härskare och slav. Jordbrukssamhället var på många sätt känsligare för störningar, och effekterna kunde vara dramatiska för mänskligheten. Jordförstöring var ett återkommande skäl till samhällens kollaps eller gradvisa nedgång. Pest och andra epidemier samt missväxt av nyckelgrödor kunde plötsligt kasta mäng-der av människor in i svält.
Nästa betydande förändring var när människan började tygla fossil en-ergi. Detta frigjorde henne från att i grund och botten vara beroende av sin egen metabolism och biomassa som hon tog från andra i naturen; hon kunde nu sätta otroliga resurser i arbete. Ekosystemen omskapades i en aldrig tidi-gare skådad utsträckning. Detta sammanföll med industrialisering och in-förandet av en kapitalistisk marknadsekonomi. I och med industrialismen utökades människans kontroll av naturen i princip till alla hörn av klotet. Vi åker längre, klättrar och flyger högre, dyker och borrar djupare, allt för att hitta mer resurser att exploatera. Det leder till en kraftig utökning av de områden som sätts i direkt tjänst av människan, framförallt skogar och hav. Industrialismen gav också nya redskap till den jordbrukande människan. I första steget kraft och doningar för att utöka åkerarealen (järnplogar), men alltefterhand fler och fler maskiner vilka ökar arbetsinsatsen per människa. Dessa följs av en kraftig ökning av insatserna av energi, så att jordbruket från att tidigare varit en nettoproducent av energi blir till en stor nettoförbrukare av energi.
Vårt moderna samhälle har frigjort människan och skapat ett enormt väl-stånd. Det har inneburit en ständigt ökad arbetsproduktivitet, vi kan tillver-ka mer per arbetstimme. Gamla fördomar och förtryck har brutits ned och frihet och mänskliga rättigheter har ökat kraftigt. Detta var mycket konkret och välkommet för livegna och andra former av förtryckta. Tanken om alla människors lika värde är – i alla fall i teorin – universellt accepterad. Det finns flera komponenter i vårt moderna samhälle vilka alla bidragit till denna utveckling. Men helt centrala är den politiska demokratin, kapitalismen och vårt stora utnyttjande av extern energi, främst i form av fossil energi, och av andra naturresurser, samt industrialismen med en långt driven arbetsdelning.
Men vi har nått en punkt där systemet uppvisar starkt minskad marginal-nytta. Det som tidigare var en positiv kraft, det rastlösa sökandet efter nytt land, nya områden att kolonisera, frigörelsen av människan från traditioner; bejakande av individen över gemenskapen, en långt driven arbetsdelning och att allting skall kunna köpas och säljas på en marknad, allt detta bidrar nu till förstörelse. Mer kapitalism, mer olja och kol, fler skorstenar var bra slagord under -talet, de var fortfarande bra i stora delar av världen un-der -talet, men idag är det färre och färre områden vilka behöver det. Hillevi Helmfrid och Andrew Haden sammanfattar viktiga trender i skriften Efter oljetoppen: Sedan  har oljeutvinningen tiofaldigats, och den sammantagna eko-nomiska aktiviteten i världen sexfaldigats. Samtidigt har koldioxidut-släppen fyrfaldigats, världens befolkning blivit , gånger större och den ekonomiska klyftan mellan de   fattigaste och de   rikaste mer än fördubblats […] Det globala socioekonomiska och ekologiska systemet befinner sig alltså i mycket snabb förändring och förändringstakten ökar oupphörligen. Detta innebär att vi lever i ett labilt system.
Min avsikt är att belysa detta närmare men också att göra en tydligare kopp-ling mellan den ekologiska krisen, vårt välbefinnande, vårt samhälle och det ekonomiska systemet, kapitalismen. Jag sammanfattar de mest kritiska punkterna nedan: . Vår relation till naturen präglas av ett överutnyttjande av råvaror och na- turresurser. Förvisso visar vår historia att vi har en anmärkningsvärd för-måga att komma över begränsningar i vår naturliga miljö, men likväl så är vårt utnyttjande av både mineralresurser och alla levande resurser, med sitt ursprung i fotosyntesen, nu på en sådan nivå att det helt enkelt inte kan anses uthålligt. Det kan uttryckas på olika sätt som att vi snart når den s.k. oljetoppen, att vårt ekologiska fotavtryck redan är en och en halv jord eller att vi redan tar nästan hälften av hela biosfären i direkt anspråk.
. Vi har släppt loss   kemikalier utan att vi har en aning om hur de påverkar oss. Vi äter mediciner och livsmedelstillsatser och vi sprutar be-kämpningsmedel på vår mat. Vi har väldigt liten kunskap om de långsik-tiga effekterna på oss själva av den cocktail av kemikalier vi sprider, och ännu mindre vet vi hur den påverkar vår livsmiljö.
. Den största ekologiska utmaningen representerar den påverkan vi har på de tjänster vi får, tills nu helt gratis, från naturen, s.k. ekosystemtjänster. Vi vet att vårt frisläppande av växthusgaser, i stort en effekt av utvinningen av fossila bränslen och nedbrytning av naturresurser, kommer att leda till kraftiga förändringar av klimatet, med stora materiella och mänskliga kostnader till följd. Utöver det har vi orsakat kraftig utarmning av den biologiska mångfalden, av själva livets väv här på jorden. Vi manipulerar andra livsprocesser, som t.ex. kvävecykeln, i en skala och på sådant sätt att det kommer att leda till plötsliga kriser.
. Den produktions- och produktivitetsrevolution, vilken vi förklarar med entreprenörskap, kapitalismens överlägsenhet och individens strävan efter egen vinning kan i lika hög grad tolkas som ett resultat av en sak: tillgång till extern energi, främst fossilt bränsle. Men energikällorna börjar sina och energianvändningen är orsak till flera direkta problem, mest uppen-bart växthuseffekten. Minst lika allvarligt är att energin är själva motorn i nästan all annan resursförbrukning och i nedbrytningen av ekosystem-tjänsterna.
. Systemet har inte tillräckliga självkorrigerande återkopplingar för att hålla inkomstskillnader i schack, utan det enda som kan hålla det igång är en ständig ekonomisk tillväxt så att de i botten trots allt får det lite bättre varje år. Det här är inte i första hand ett ekonomiskt problem, utan ett socialt och moraliskt problem. Skillnaden mellan verkligheten och retoriken, där alla sägs vara lika mycket värda och ha samma möjligheter, är helt enkelt för stor.
. Trots en exempellös tillväxt under två århundraden har det ekonomiska systemet inte lyckats lyfta två miljarder människor ur absolut fattigdom. Den kapitalistiska utvecklingsmodellen var mest framgångsrik i de länder vilka industrialiserades först, följt av länder vilka haft olika komparativa fördelar i något utvecklingssteg. Men stora delar av mänskligheten står utanför den utvecklingen, både de individer som lämnats vid sidan av i de industrialiserade länderna och de länder vilka saknar komparativa förde-lar att exploatera. På samma sätt som inte alla samhällen kunde genomföra övergången från fångstsamhällen till jordbruk, så kan många samhällen idag inte genomföra övergången till det kapitalistiska samhället för att de saknar de rätta förutsättningarna.
. De värderingar, beteenden och mekanismer, vilka bildar kapitalismens fundament, står i kontrast till en harmonisk utveckling av samhället. Konkurrens sätts framför samarbete, egenintresse framför solidaritet och engagemang för andra, privategendom ställs mot samhällsintresse, indivi-dualism sätts emot hänsyn, exploatering i stället för förvaltning eller om-vårdnad. Ja, hela samhället skall böja sig för den förment värderingsfria, och därmed objektiva och på så sätt rättvisa marknaden, i stället för att styras av subjektiva och känslosamma värderingar. Vi får ett samhälle vars roll är att tjäna marknaden och en marknad vars roll är att tjäna vissa in-dividers kortsiktiga intressen.
. Det ligger säkert i människans natur att vara lite missnöjd, att vilja ha mer, att utforska nya möjligheter. Utan de egenskaperna hade vi nog aldrig bli-vit människor. Det ligger i samhällets väsen att tygla dessa egenskaper så att de fortfarande gynnar oss alla. Med kapitalismens övertagande av sam-hället fungerar inte dessa begränsningar längre och vi blir alla fångna i ett ekorrhjul av ständigt ökad konsumtion. Denna konsumtion, driven av flera av faktorerna ovan, har gjort oss friskare, klokare, vackrare och mer nöjda till att börja med, men den har sedan länge passerat en gräns där mer saker inte betyder mer välbefinnande.
I stort kan man se kapitalismen, både det ekonomiska systemet och de vär-deringar som det bygger på och förespråkar som en kolonisationens system och ideologi. Det handlar om kolonisering i klassisk mening, dvs. erövring av andra kulturer och länder, men det handlar lika mycket om en kolonise-ring av större och större delar av naturen. Vår exploatering av naturen är nu i det närmaste total och inte nog med det, vi tär på kapitalet av råvaror som bio-geosfären byggt upp under miljoner år, så att vi blir fattigare varje år. Tvärt emot den förhärskande meningen så klarar inte den s.k. osynliga han- den av ens att sköta det ekonomiska systemet och än mindre de ekologiska och sociala system som är ännu viktigare för vår överlevnad.
Nu står vi där. Vi har nått vägs ände. Det finns inget kvar att kolonisera. Därför måste vi ersätta de mekanismer och den logik som drev oss hit med nya tankesätt, som är mer anpassade till där vi befinner oss nu. Många av de önskvärda förändringarna har redan börjat om än ofta i liten skala. System-skiften sker oftast efter små gradvisa förändringar, även de som ibland mani-festeras av plötsliga händelser, som Roms fall för de invaderande vandalerna , den franska revolutionen , eller Berlinmurens fall tvåhundra år se-nare. Ett femtiotal länder har nu stabiliserade, eller till och med minskande befolkningar, flera av dessa uppvisar också mycket måttlig ekonomisk till-växt. Ekologiskt jordbruk, passivvärme, el-cyklar och solenergi representerar teknisk utveckling, vilken är bättre anpassad till ett resurssnålt samhälle. Det vilda hittar nya former att samleva med människan och människan hittar nya former att samleva med det vilda. Intresset för lokal samverkan och di-rekt demokrati och andra deltagande organisationsformer är stort. På det internationella planet ser vi mycket mer dynamik och utveckling inom det civila samhällets plattformar för samarbete än inom de ramar som finns för nationalstaters samarbete. Slutligen så har en värderingsförändring börjat, där fler och fler människor vill hoppa av ekorrhjulet och se till det som verk-ligen kan skänka välbefinnande. De värderingsförändringarna förstärks av förändringar i befolkningens ålderssammansättning. Det handlar inte om att med kommando skapa ett nolltillväxtsamhälle eller att tvinga människor att bo i självförsörjande byar, det handlar om att frigöra människans skaparkraft från en idévärld, som har gjort mycket gott, men som inte har något att ge oss för framtiden.
Medan den rika världen skulle må bra av att dra in bältet några snäpp, så lever fortfarande många människor i en fattigdom utan de mest grundläg-gande bekvämligheter. Viktigare än något annat är att fattiga på Etiopiens landsbygd får kontrollera sin mark, att de får elektriskt ljus, rent vatten och fungerande sanitära arrangemang, att den kinesiske bonden får säga vad han vill och bo var han vill utan att riskera straff, att den afghanska flickan inte måste bära burka och kan arbeta med vad hon vill och gifta sig med vem hon vill och att brasilianska jordlösa får del av landets enorma resurser.
Som en motbild till den kapitalistiska ideologin erbjuder jag Trädgården Jorden. Trädgården jorden uttrycker att vi betraktar vårt klot som en träd-gård som vi tar hand om. Vi måste helt enkelt gå tillbaks till Eden. Men vi kan inte längre göra det som de oskyldiga varelser vi var, när vi drevs där-ifrån. Vi kan inte längre vara där som jämlikar med giraffen, moroten och fåret. Vare sig vi vill eller inte så är jordens, Edens, framtid helt beroende av oss, och inte bara vårt eget utan också de andra arternas öden är i våra händer. Vi kommer att behöva intensifiera utnyttjandet av ”vissa” delar av trädgården jorden. Om vi inte gör det så kommer vi inte ha ”råd” att låta andra områden nyttjas mindre intensivt. Med intensifiering menas inte att vi skall föröda mer resurser. Tvärtom, vi skall gå en väg av intensifiering på alla plan, där kretslopp är den ledande principen. På samma sätt som vi skapar olika rum i en trädgård, skall vi göra det i trädgården jorden. En del rum är vår stadsmiljö, den bör vara tät och intensiv. Andra rum är det ”vilda”, där håller vi en låg profil, men vi måste dock intervenera här och var för att kor-rigera sånt som naturen inte längre kan korrigera. Mellan de två extremerna finns en rad olika typer och grader och mänsklig skötsel. Där finns extensiva, halv-vilda jordbrukstyper, vilka inte producerar så väldigt mycket mat, men väldigt många ekosystemtjänster. Där finns skogar som inte bara producerar skog utan svamp, bär, vilt och annat som vi utnyttjar på hållbart sätt samt för många olika ekosystemtjänster. Där finns också intensivt odlade åkrar, mer som trädgårdsodling, en del i växthus. Dessa är nära städerna och präglas av intensiv, men klok och effektiv användning av resurser och ett intensivt utbyte av resurser med staden.
Min framställning är upplagd så här: I del  ges en kortfattad beskrivning av mänsklighetens utveckling. Man bör inte diskutera dagens situation eller framtiden utan att ha ett perspektiv bakåt. Vi är fortfarande i mångt och mycket en produkt av vår historia och även om vi vill tänka på oss själva som moderna är det påtagligt hur fast vi är i konventioner, både vad gäller vårt tänkande och hur vi lever. Min beskrivning av historien tar fasta på att ekonomiska drivkrafter har spelat liten roll för mänsklighetens utveckling och att marknaderna och pengarna var marginella fenomen ända fram till medeltidens stadsstater, medan där-emot de ekologiska förutsättningarna, den tekniska utvecklingen och sociala förhållanden var helt avgörande, både för samhället i stort och för individens agerande och värderingar. Med införande av jordbrukskulturen följde privat-egendom, eliter, förtryck, statsreligion och en rad andra institutioner vilka präglade världen för en lång tid. Kapitalismen kom med en enorm frigörelse av människan från tidigare bojor, men samtidigt underkastades hon en ny, enklare men inte mindre grym logik, ”producera eller dö”. Med kapitalis-men så blir inte bara hela varudistributionen uppbyggd runt en marknad, utan denna marknad tar så småningom, i många små och några stora steg, över hela samhällskroppen. I stället för att marknaden tjänar samhället och mänskligheten i stort tjänar samhället marknaden.
Betydelsen av fossil energi för de senaste två hundra årens utveckling kan inte nog betonas. Det är osannolikt att något ens i närheten av den utveckling som vi sett skulle ha kunnat ske som ett resultat av kapitalism eller industria- lisering utan fossil energi. Lika lite som de tidigare civilisationerna skulle ha kunnat utvecklas utan jordbruket. Enklast förstår vi kanske betydelsen genom att översätta de energimängder vi ställt till vårt förfogande till mänsk-lig arbetskraft. Med det synsättet har vi  miljarder slavar som arbetar för oss – men det fina är att vi inte behöver föda dem alls. Industrialismen är sättet denna energi används på, på samma sätt som segelfartygen under lång tid var det främsta sättet att använda vindenergi på, och den öppna elden för matlagning fortfarande i våra dagar är det vanligaste sättet att använda bioenergi.
Leo Tolstoj skriver i inledningen till Anna Karenina (Tolstoj ) att ”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt”. Från denna litterära prestation har formulerats Anna Karenina-principen, som i stort betyder att för att allt skall vara bra behöver en hel rad villkor vara uppfyllda, men för att något skall vara dåligt räcker det med att bara någon faktor är fel. Vi kan tillämpa denna princip också när vi diskuterar samhällets utveckling. I del  och del  diskuteras olika faktorer vilka är kritiska för vår existens och vårt välbefinnande.
Del  beskriver många av de miljömässiga och försörjningsmässiga utma-ningar som mänskligheten står inför. Dessa utmaningar kan i stort gruppe-ras i överutnyttjande av resurser, förgiftningar av oss själva eller naturen och i påfrestningar av hela ekosystem och de tjänster dessa gör oss. Som driv-krafter i alla de processer som orsakar dessa utmaningar finns användningen av fossil energi och befolkningstillväxten. Jordbruket behandlas ingående på grund av den centrala roll jordbruket har för vår överlevnad. Jordbruket tar upp stora delar av planetens yta och hur vi driver det har stor betydelse för mängder av kritiska processer och de tjänster som levererades av den natur som fanns där innan åkern måste ersättas. Jordbruket är också i sig mycket känsligt för störningar i de stora ekologiska cyklerna (med klimatet som ett mycket tydligt exempel) och jordbruket producerar vår mat, men skall också i ökad utsträckning producera bioenergi och ekosystemtjänster.
Syftet är inte att vara heltäckande, det finns åtskilliga utmaningar vilka inte beskrivs, t.ex. nedbrytning av ozonskiktet och avskogning. Jag introducerar också den syn på naturen som vägleder mig, en syn som är i opposition till den kapitalistiska synen på naturen som råvarukälla och soptipp men också i opposition till de djupekologiska idéerna om att människan är ett djur som alla andra och tanken att naturen reglerar sig själv på ett sätt som är ”gott”.
Del  ägnas åt den sociala organism vi skapat, samhället. Jag introducerar samhället som en del av den mänskliga organismen, uppfostran och kultur som en del av evolutionen, men något som lyfter oss över både genernas och självintressets kortsiktighet och närsynthet. Om vi ser vårt samhälle som en ”meta-människa”, som en utökning av individen, försvinner den eviga mot-sättningen mellan arv och miljö, vårt samhälle är då en del av människan och kultur, värderingar och normer och andra miljöfaktorer är lika mycket samhällets genetiska kod, som förs vidare från generation till generation.
Många av utmaningarna för vårt samhällssystem och ekonomin har ett starkt samband med, och uppvisar likheter med, de utmaningar vi har i för-hållande till naturen. De handlar t.ex. om hur vårt samhälle saknar själv-reglerande mekanismer för vitala funktioner. De ekonomiska systemen är robusta men trots det så upplever vi återkommande ekonomiska kriser. Sam-tidigt så pågår miljö- och resursrelaterade kriser överallt på jorden. Men de-ras effekter får inte lika mycket uppmärksamhet, när de i själva verket borde vara fokus för vårt handlande. Visst är en kollaps av fisket en större tragedi än lånekrisen år . Våra räkenskaper reflekterar bara de parametrar som vi har kommit överens om att bokföra, och vi har blivit så vana att bara se de ekonomiska faktorerna som betydelsefulla.
Det handlar om oss människor. I det moderna samhället har vi anam-mat så mycket arbetsbesparande teknik, men trots det så verkar vi bara ha mindre och mindre tid. Vi hetsar oss igenom både arbetsliv och fritid. Blir vi lyckligare? Det finns faktiskt ingenting som tyder på det. Precis som med naturresurserna så redovisas inte mänskligt välbefinnande särskilt noggrant. Det är lite av en restpost, något man kan diskutera när alla ekonomiska dis-kussioner är färdiga. Varför blev det så? Även de mest materialistiskt inrik-tade av oss älskar och vill bli älskade, njuter av en god bok eller musik, ser skönhet i de fallande löven, bara för att ta några exempel. I själva verket är dessa saker mycket viktigare än det rent materiella. Att leva i ett samhälle, i ett socialt sammanhang, är väsentligt för alla människor och investeringar i det sociala kapitalet kan vara bland de mest effektiva för att skapa grunderna för lycka och välbefinnande.
Stora delar av mänskligheten, cirka  miljoner, lever i yttersta fattigdom (mindre än en dollar om dagen), och  miljarder lever på mindre än två dollar om dagen. Åttahundrafemtio miljoner är direkt undernärda. Medel-livslängden är under femtio år i  länder. I stora drag så finns fattigdomen i det som vi kallar utvecklingsländer, nästan alla av dem var kolonier till eu-ropeiska länder för hundra år sedan. Det finns dock anmärkningsvärd fat-tigdom också i länder som USA. Trots all retorik så har inte det kapitalistiska systemet lyckats utrota fattigdomen. Skillnaderna i välstånd förefaller inte alls utjämnas utan öka, vilket självfallet långsiktigt är helt ohållbart.
Avsnitten om ekonomi och hur samhället fungerar kan vara provokativa i en tid där kapitalismens slutliga seger har utropats, och alla eventuella alternativ är diskrediterade. Trettio år av miljöpolitik visar, trots all retorik om grön eko- nomi, att kapitalismen som samhällssystem inte har förmågan att hantera det faktum att naturresurserna är begränsade. Femtio år av diskussioner, bistånd och åtgärder för utveckling visar också att den globala ekonomin inte erbjuder någon enkel väg till framgång – och kanske ingen väg alls – för de länder vilka kommit på efterkälken. Att jag kritiserar den uppblåsta självbilden av kapita-lismen betyder inte att jag håller med om det mesta av den anti-kapitalistiska demagogin. Framför allt köper jag inte konspirationsteorierna där feta gubbar i cylinderhatt (möjligtvis gradvis ersatta av slanka, botoxade och topptrim-made kvinnor i dräkt) medvetet förstör natur och misshandlar arbetare. Visst händer sådant ibland, men för det mesta är det bara tankemönstren och de spelregler som ställts upp som gör att ett visst handlande är lönande som gör att sådant händer. Jag diskuterar globalisering, och pekar på de vinster och en del problem, som den inneburit. För mig är frågan om globalisering i första hand en frihetsfråga, friheten att överskrida de godtyckliga gränserna som har sitt ursprung i auktoritära och krigiska nationalstater. Den friheten bör inte gälla bara varor och kapital utan i ännu högre grad människor.
Det finns vissa områden av stor betydelse för vår framtid på planeten vilka jag inte behandlat här, det gäller till exempel skogsbruket, hur vi bygger den fysiska miljö där majoriteten av mänskligheten bor, staden, och den idémäs-siga utvecklingen. De är alla viktiga, men bokens omfattning är redan mycket stor och jag tror inte att de i sak skulle förändra bokens huvudsakliga teser.
I del  finns en summering av slutsatser och handlingsalternativen. Vid det laget torde det stå klart att jag tvivlar på att vi kan lösa de utmaningar vi har inom ramen för det kapitalistiska paradigmet. Jag visar på en rad trender, vilka också pekar i riktning mot förändringar. Särskilt viktiga är de demo-grafiska förändringarna och de förändringar i värderingar som kan hänföras till dem. Jag pekar på betydelsen av samhället för människans välbefinnande. Det är i samhällets organisering som vi skall söka nycklarna till hur vi skall organisera oss i framtiden. Av de fyra sfärerna marknaden, staten, det civila samhället och det privata, så har kapitalismen stärkt marknaden och det pri-vata samt förändrat statens roll. Framtiden ligger inte i att låta staten ta över produktion och distribution, utan att vidareutveckla olika former av lokal förvaltning, att låta det civila samhället spela en större roll.
Politiken diskuterar saker som skattesatser och marginella justeringar i de mekanismer som finns. Men de stora utmaningarna är att börja förändra de självförstärkande processer som finns, och ännu mer att utmana hela de tan-kesystem som är grunden för vår syn på samhället. Jag misstror utopier, men jag ger i alla fall en del idéer om hur ett radikalt annorlunda system skulle kunna se ut. Det ser jag som ett projekt under arbete, vilket förhoppningsvis kan växa sig starkare genom reaktioner jag får av läsare till boken.
Låt mig förklara hur jag använder några begrepp som används på många ställen i boken.
Kapitalism och marknadsekonomi. I dagens debatt är det sällan någon som
ställer sig upp och försvarar ”kapitalismen”, de flesta av kapitalismens före-
språkare föredrar att tala om ”marknadsekonomi”.1 På något sätt så känns
kanske kapitalismen som lite negativt värdeladdat. Jag använder i denna
framställning oftare ordet kapitalism än marknadsekonomi, i några fall det
”ekonomiska systemet”. När jag började studera frågan förvånades jag över
hur dåligt definierade de är. Min användning är sådan att marknadsekonomi
beskriver ett mer begränsat system än kapitalism. En marknadsekonomi kan
i princip handla om köp och försäljning av varor och tjänster, men behöver
inte innefatta saker som lönearbete, privat ägande av naturresurser (mark),
ränta, finansiellt kapital som också kan köpas och säljas, bolag som ägande-
form (inte som organisationsform). Alla dessa är viktiga delar av kapitalis-
men. Utöver det så har kapitalismen en stödjande ideologi, den om hur män-
niskor agerar i sitt egenintresse och hur summan av detta agerande – genom
den osynliga handen – trots allt blir ganska gott. Det är kapitalism.
Minskad marginalnytta. Detta koncept finns inom en rad discipliner, till
exempel ekonomi och jordbruk. I jordbruk kan det betyda att en teknik eller
ett insatsmedel skall användas i lagom mängd och om det används i för stora
doser så avtar nyttan med det, ja i vissa fall kan det vara rent skadligt. Det är
uppenbart om vi talar om vatten. Det är oftast en mycket lönande investering
att använda konstbevattning. Men vid en viss mängd så behöver grödan inget
mer och vi slösar vatten. Fortsätter vi lite till så kan vi rent av skada grödan.
Detsamma kan gälla användning av konstgödsel eller jordbearbetning. Man
kan också applicera konceptet på mänsklig välfärd. Det är otvivelaktigt så att
om man är utfattig och på svältgränsen så uppskattar man en ökad inkomst.
De första tio tusen kronorna i årsinkomst innebär ett stort språng, från abso-
lut fattigdom till en situation där barnen överlever, där en dålig dag eller en
olycka inte innebär död. När man redan tjänar tvåhundratusen kronor så är
den direkta nyttan av tiotusen kronor mer mycket liten. Den handlar då om
att man kan välja ett fyrstjärnigt hotell i stället för ett tvåstjärnigt på nästa
semesterresa med maken och de , barnen. Vi kan se minskad marginal-
nytta i stora samhällsprocesser och hela tekniska komplex. Utbyggnaden av
transportapparaten är ett tydligt exempel på att mer inte är bättre. Detsamma
gäller sjukvården. De länder som satsar mest på sjukvård är inte de som har
 Det finns de som inte hycklar t.ex. Johan Norberg med Till världskapitalismens försvar (Norberg ).
bäst sjukvård. Användningen av fossil energi för att driva några vattenpum-par och en generator för ett sjukhus ett helt år ger en oändligt större nytta för samhället än att samma mängd energi används för att familjen Svensson skall kunna åka på bilsemester i Norge. I vårt eget samhälle skulle resonemanget kunna tillämpas på välfärdsstatens skyddsnät, vilka ibland kanske passivise-rat medborgarna. Man kan säga att konceptet med minskad marginalnytta helt enkelt upprättar det svenskarna vetat jämt – att lagom är bäst – till res-pektabel teori att tillämpa på alla områden.
Tekniska komplex och utvecklingskomplex. Det finns många olika diskus-
sioner där man diskuterar vilken faktor som kom först. Ta till exempel över-
gången från fångstsamhälle till jordbrukssamhälle. Jag gör mig av med my-
ten att jordbruket uppstod ur en svältsituation, där människor blev tvingade
att börja med jordbruk för att de inte fick nog mat. Men varför blev de så
jordbrukare? Jag hävdar att de blev bofasta därför att de levde i en särskilt rik
zon där man inte behövde flytta runt, att de bildade klasser vilket gjorde att
ledarna ackumulerade kapital, att religioner infördes (vilka stödde en hierar-
kisk samhällsordning), att slaveri infördes; att jordbruk infördes och boskap
tämjdes, att en strikt könsordning skapades, att arbetsdelning utvecklades,
att krig började föras, att man behövde försvarsanläggningar och ledare, att
ny teknik togs i bruk, till exempel livsmedelskonservering och bevattning.
Men man kan fråga vilken av dem kom först. Jag önskar att jag visste det,
men i brist på ett entydigt svar så kan vi beskriva dem som utvecklingskom-
plex
med självförstärkande processer. I dessa utvecklingskomplex behövs alla
delar och de förstärker varandra.
En liknande diskussion finns i den mindre skalan för olika typer av teknis-
ka komplex
. Kolbrytning–ångmaskin–järnväg–industrier hör alla ihop. Det
ena föder det andra. Alla fanns oberoende av de andra, men hade begränsad
betydelse tills de kom ihop i ett kraftfullt teknisk komplex. Det ligger nära
tillhands att säga att det är kolbrytningen som var den viktigaste faktorn.
Men ångmaskinen behövdes för att öka kolbrytningen, och fabriker fanns
sannerligen tidigare också.
Det kan vara klokt att undvika att säkert hävda att det var en drivkraft som
avgjorde ett skeende. Det viktiga är att se att olika saker hänger ihop med
varandra. Med denna inledande diskussion hoppas jag att läsaren undviker
att bli onödigt irriterade på att jag skulle ange ”fel” faktor som avgörande.
Att vara överens om vilken faktor som är helt avgörande är bara nödvändigt
om man vill föra argumentet att man måste ändra just den faktorn för att
förändra sakernas tillstånd för framtiden. Lika lite som man kan förenkla
analysen av historien till en enfrågekausalitet, kan vi tro att framtiden kan
bestämmas av att vi vill ändra en faktor. Samtidigt är det inte säkert att bara
för att en faktor var avgörande i ett skede att den också skulle vara avgörande i ett annat.
Begreppet självförstärkande processer (positiva återkopplingar) är också
ganska nära besläktat med de två ovanstående diskussionerna. Låt mig ge
några exempel. När klimatet blir varmare på grund av växthusgaser kan det
stimulera processer vilka i sin tur förstärker det hela, till exempel att tundran
smälter och metangas avgår i stora mängder. Ett annat exempel är hur de
riktigt rika har blivit så mycket rikare de senaste  åren. Det beror helt en-
kelt på att framgång föder framgång och att pengar följer den som redan har
pengar, vilket visar sig även i den lilla skalan där bara den som har tillgångar
kan låna pengar och på så sätt föröka sina tillgångar. Ett annat exempel på
hur självförstärkande processer fungerar är de återkommande bubblorna
och krascherna i ekonomin. Konflikten om Israels ockupation av palestinsk
mark, eller konflikterna i samband med Jugoslaviens upplösning uppvisar
också tydliga tecken av en självförstärkande process. De självförstärkande
processerna är ofta farliga för stabiliteten, oavsett om vi pratar om ekono-
miska, ekologiska eller sociala processer.

Source: http://gardenearth.info/sv/filer/inledning.pdf

infovet.ca

DEFINITIONS  Concentration of lipid in the blood of a fasted (>12 h) patient that exceeds the upper range of normal for that species; includes both hypercholesterolemia and hypertriglyceridemia  Lipemic serum or plasma separated from blood that contains an excess concentration of  Lactescence opaque, milklike appearance of serum or plasma that contains an even higher concentrat

Wimberley independent school district uil participation form

WIMBERLEY INDEPENDENT SCHOOL DISTRICT UIL PARTICIPATION FORM THIS DOCUMENT MUST BE COMPLETED EACH YEAR BEFORE PARTICIPATION Name: ________________________________________ Date of Birth: ________________________ Home Address: _____________________________________ City, Zip: _______________________ Home Phone: __________________________ E-mail address: _______________________________ Grade (2

Copyright © 2010-2014 Pdf Physician Treatment